Angelica Johansson, rättsmedicinsk utredare
Den nya rättsmedicinska enheten i Göteborg stod klar år 2013. Toppmoderna obduktionssalarna har skräddarsytts för verksamheten. Här arbetar utredare Angelica Johansson med frågor som väcker tankar om livet och döden.
Angelica visar vägen nedför en luftig och bred trätrappa. En våning ner ligger obduktionssalarna vid enheten för rättsmedicin i Göteborg.
Angelica öppnar dörren in till den stora salen, alltså själva hjärtat på avdelningen. Breda fönster längs hela ytterväggen släpper in dagsljuset för öppna slussar. Som rättsmedicinsk assistent tillbringade Angelica tidigare det mesta av arbetsdagen vid de rostfria borden där undersökningarna utförs. Nu har hennes arbetsuppgifter förändrats en aning och idag titulerar hon sig utredare.
– Min uppgift är att ta fram underlag i form av bakgrundshistorik som är relevant för den rättsläkare som ska utföra undersökningen, säger hon.
Levnadshistorik som anhörigberättelser, anteckningar om trafikmål, medicinlistor, patientjournaler, men även uppgifter från polisens platsundersökningar kan berätta mycket om omständigheterna kring ett dödsfall. Det råder nästan alltid oklarheter kring något när en kropp skickas till rättsmedicin. Vanligen handlar det om ett obevittnat dödsförlopp. På avdelningen för rättsmedicin undersöks kroppar som eventuellt har utsatts för yttre påverkan som vid olyckor, självmord eller mord. Angelica minns tillbaka på ett fall där en kvinna hade hittats död.
– Till att börja med fanns inga misstankar om brott. Men under undersökningen såg vi på kroppen att något inte stämde.
Händelsekedjan utökades snart med att polisen spärrade av vad som misstänktes vara mordplatsen. Där var omsorgsfullt städat men det hjälpte inte. Polisen hittade spår och bevis på att kvinnan hade bragts om livet. Den man som hade städat och delvis även renoverat på mordplatsen, greps och dömdes till ett långt fängelsestraff.
Jag gillar ett mysterium och att få vara med och ta reda på vad som har hänt och hur.
– Jag gillar ett mysterium och att få vara med och ta reda på vad som har hänt och hur. Men arbetsglädjen är ännu större när jag får en anhörig till den döde att må bättre. Sådant gör min dag.
Angelica har en lång bakgrund inom vården, både som mentalskötare men också som undersköterska. En stadig stomme att stå på nu när hon dessutom har ytterligare en uppgift på den rättsmedicinska avdelningen i Göteborg.
– Ibland håller jag i ett avsked för anhöriga och närstående till den döde. Det är så pass viktigt att vi har ett särskilt rum där vi tar ett värdigt och fint farväl. Jag får ofta samtal från anhöriga som i efterhand tackar och säger att avskedet just här på den rättsmedicinska avdelningen har hjälpt dem att gå vidare.
Även oväntade dödsfall vid felbehandling inom sjukvården kommer till rättsmedicin, liksom kroppar där identiteten inte är fastställd.
– Då letar vi efter kännetecken som tatueringar och ärr. Vi kontrollerar även tandstatus samt längd och vikt. Helt enkelt kännetecken som särskiljer och kan vara till hjälp för att fastställa en persons identitet.
Om det trots undersökning råder oklarheter kring identiteten finns möjlighet att jämföra DNA med personer som förmodas vara nära anhöriga. Det är ytterst sällan en kropp inte kan identifieras.
– Jag kan faktiskt bara minnas en enda gång då det trots alla ansträngningar inte lyckades. Det var en man som hade hittats död. Vi gick igenom alla tänkbara möjligheter och jämförde den information Rättsmedicinalverket hade från Interpols register, men det blev ingen träff. En bidragande orsak var att den döde inte var rapporterad saknad. Efter två år gav polisen upp och tog beslutet att gravsätta den avlidne som okänd.
I sin yrkesroll konfronteras Angelica med livets djupa frågor.
Jag får aha-upplevelser och lär mig nya saker varje dag.
– Jag får aha-upplevelser och lär mig nya saker varje dag. I kontakten med anhöriga får jag ta del av intressanta, och ibland tragiska människoöden. Det är tvära kast och vissa arbetsuppgifter kräver stor empati. Mitt arbete har format mig till den person jag är idag. Jag är inte rädd för döden men jag har definitivt respekt för den.