Foto: John Henzlert
mer

Irena Dawidson, rättsodontolog

Varje år hjälper Rättsmedicinalverket polisen att identifiera hundratals avlidna personer. Oftast är det rättstandläkaren, alltså rättsodontologen, som har lösningen.

Röntgenbilderna på rättsodontolog Irena Dawidsons dataskärm visar tänderna på en avliden man. Bilderna omsluts av en rosa ram och är tagna av en medarbetare på Rättsmedicinalverket.

Irena sitter bekvämt framför datorn i sitt arbetsrum. Hon kan de olika ärendesystemen utan och innan så det är med van hand hon klickar fram en annan uppsättning röntgenbilder. Dessa har gul ram och kommer från tandvården, närmare bestämt från den senaste tandundersökningen som mannen genomgick när han fortfarande var i livet.

– Polisen skickar information om vem de anser troligt att den avlidne är till oss här på Rättsmedicinalverket. Ofta får jag samtidigt tandröntgenbilderna som tandläkaren har tagit på personen då den fortfarande var i livet. Men det händer att jag i vissa fall själv kontaktar tandvården och beställer bilderna om jag till exempel bara har fått papperskopior, berättar Irena.

Det snabbaste sättet att identifiera en avliden person är med hjälp av tänderna. Tandröntgenbilder är som en unik kartbild över varje människas identitet, ungefär som ett fingeravtryck.

Metoden med tandidentifiering har använts sedan 1800-talet. Idag finns specialistutbildade tandläkare, så kallade rättsodontologer, vars främsta uppgift är att identifiera avlidna personer. Rättsmedicinalverkets rättsodontologer arbetar med knappt 300 identifieringsärenden per år.

Rättsodontologens viktigaste arbetsverktyg är röntgenapparaten. Att ta röntgenbilder av tänderna har blivit norm när vi går till tandläkaren här i Sverige. De bilderna används sedan som jämförelsematerial när polisen behöver identifiera en avliden person.

I det aktuella fallet med den döde mannen är bilderna relativt enkla att bedöma. Irena visar att han hade en tandbro i munnen som tydligt avtecknar sig och binder samman tre tänder. Bron ser exakt likadan ut på de rosa som på de gula bilderna. Där finns även en unikt formad hålighet mellan två tänder i överkäken som också är enkel att para ihop. Och det finns fler likheter. Övriga lagningar i flera tänder matchar tydligt mellan bilderna före döden som de från efter döden.

– Här ser man ju att det är samma person. Så är det oftast, den person som polisen tror är rätt är nästan alltid rätt.

I hur hög grad behöver röntgenbilderna matcha för att du som rättsodontolog ska kunna göra en rättssäker bedömning?

– Bilderna ska överensstämma i flera detaljer och det som inte stämmer ska kunna förklaras, till exempel att där finns nytillkomna lagningar.

Om vi leker med tanken att en person bara har två eller kanske en tand i sin mun, vad skulle det betyda för din bedömning?

– Om det finns tillräckligt med specifika karakteristika kan en tand räcka, speciellt om jämförelsematerialet är tillräckligt bra.

Går det att identifiera en död person genom att snabbsöka i ett nationellt register av tandröntgenbilder, så som på film eller i tv-serier?

– Nej, något sådant register finns inte. Polisen måste ha en misstanke om vem den avlidne kan vara eftersom det behövs ett jämförelsematerial för att göra en identifiering.

När en avliden person inte kan identifieras börjar polisen självklart alltid söka svar bland personer som har rapporterats saknade. Polisen har också ett försvinnanderegister med personer som har varit borta en längre tid.

– När röntgenbilderna visar att det är samma person på bilderna både före och efter döden, så skriver jag ett rättsodontologiskt utlåtande om identiteten. Men det är alltid polisen som officiellt fastställer identiteten på en avliden.

Vad händer om det inte är samma person på de rosa som på de gula röntgenbilderna?

– Då meddelar jag polisen att det inte är samma person. Då måste de hitta någon annan och skicka nya röntgenbilder som jämförelsematerial.

Rättsodontologernas arbete är centralt vid katastrofer med många avlidna. Efter tsunamin år 2004 var 543 svenskar försvunna. Irena var på plats och arbetade tillsammans med andra tandläkare från Sverige och andra länder med att identifiera omkomna. Hon var i Thailand i flera omgångar under ett års tid.

Men det finns fler sätt att identifiera en okänd avliden. Den rättsgenetiska laboratorieenheten vid Rättsmedicinalverket kopplas in vid till exempel ärenden då det saknas tandröntgenbilder på personen när den levde. Rättsgenetiken gör mellan 120 och 150 identifieringsärenden per år. Även i dessa fall behövs jämförelsematerial, vanligen i form av munskrapsprov från en nära släkting.

I slutänden identifieras nästan alltid en avliden person.

– Så är det men statistiskt så begravs en till två personer om året som okänd. Då har vi inte kunnat hitta rätt jämförelsematerial, varken med hjälp av tandvårdsjournaler eller med genetiskt jämförelsematerial. Inte ens med hjälp av efterlysningar via Interpol , säger Irena

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats.