Marta, analytisk kemist
Foto: Edis Potori
mer

Marta Komorowska, analytisk kemist

Marta Komorowska är analytisk kemist på rättskemiska laboratieenheten. En utvärdering från avdelningens laboratorium lämnar inget utrymme att slira på sanningen. Analyssvaret håller som bevis i domstol.

Det här är Sveriges CSI, även om verkligheten aldrig är som på film. Här gör vi analyser som hjälper polisen att lösa brott.

– Jag får en kick att hjälpa polisen att lösa brott. När man pluggar till högskoleingenjör i kemisk analysteknik är det på Rättsmedicinalverket eller på polisens avdelning Nationellt Forensiskt centrum, som man vill arbeta, säger Marta Komorowska.

Varför det?

– Rättsaspekten gör det hela extra spännande. Det här är Sveriges CSI, även om verkligheten aldrig är som på film. Här gör vi analyser som hjälper polisen att lösa brott. Men visst, jag kunde lika gärna ha hamnat på ett labb som analyserar färgprover.

Marta sitter vid skrivbordet på kontoret. Framför sig har hon pappersark med kurvor och data från arbetet i laboratoriet. Där analyseras biologiskt material som blod och urin. Materialet kommer från gärningspersoner som polisen har stoppat i trafiken eller i andra sammanhang. Det handlar om misstänkt påverkan av substanser som alkohol, narkotika, läkemedel och anabola steroider. Även i förgiftningsärenden kan det aktiva ämnet avslöjas och kvantifieras.

Det är till Linköping som de rättsmedicinska avdelningarna i landet skickar prover från döda kroppar för analys. Ibland för att det finns misstankar om att ett brott kan vara orsak till en för tidig död.

För att rättskemiska analyser ska göras på ett vetenskapligt och rättssäkert sätt, krävs att processen är den samma varje gång. Rutiner är viktiga i ett stort laboratorium, avdelningen för rättskemi har därför drygt 100 detaljerade styrdokument för olika analysmetoder.

Vad skiljer ditt arbete mot det som skildras på film?

Verkligheten är extra intressant om du frågar mig.

– För det första gör inte en person allt, från brottsplatsundersökningar till att kartlägga DNA-profiler i laboratoriet. För det andra är det mycket i filmens värld som bara är hitte-på. Det går till exempel inte att stoppa in ett hårstrå i en maskin och få ut en lista över vilka substanser en person har i kroppen. Sådant fungerar bara på tv.

Är din arbetsdag lika spännande som den i filmens värld?

– Jag tycker det. Verkligheten är extra intressant om du frågar mig.

Det är i laboratoriet med den vita rocken på, bland analysinstrument, provrör och centrifuger, som Marta trivs bäst. Det finns ett spänningsmoment i att vänta på ett provresultat. Ibland kan arbetet förvandlas till ett detektivarbete.

– I ett prov visade resultatet en snygg topp i det uppritade kromatogrammet. Toppen låg väldigt nära där den substans som jag spårade också skulle visa sig. Men det var inte rätt, toppen var inte den molekyl jag letade efter trots att den hade samma massa. Då kontrollerade jag andra metoder och läste av massan på andra ämnen. Jag fick träff på opioiden Tramadol. Den molekylen har exakt samma massa som den antidepressiva substansen O-desmetylvenlafaxin, som ingår i min analysmetod. Om någon skulle ha båda dessa ämnen i kroppen visar de sig som två toppar precis efter varandra, då är det viktigt att inte blanda ihop dem.

En analytisk kemist som Marta har chans att bryta ny mark och forma arbetet för kollegorna på avdelningen.

– Jag är metodansvarig för två blodmetoder som används för att spåra tjugotalet olika läkemedel.

Hon har själv fått utveckla hela förfarandet för en av analysmetoderna hon ansvarar för. Hennes metod mäter koncentrationen av antidepressiva läkemedel i blod och är nu standard på enheten för rättskemi.

Marta rör sig med säkra steg genom labbet förbi utrymmen där kollegor sitter på rad med underarmarna innanför glasen på dragskåp. Händer i blå gummihandskar flyttar pipetter mellan flaskor och provrör i rörelser som har lagrats i muskelminnen via tusentals upprepningar.
Marta fortsätter vandringen genom laboratoriet. I höger hand håller hon ett grått plastställ med små glasvialer. Den vänstra handen nyper om en bunt papper där texterna är metodbeskrivningar för olika analyser.

Varje analys genomgår ett bestämt antal faser. Ämnet som ska analyseras skiljs från det biologiska materialet under upparbetningen i något av de många dragskåpen. Blod blandas med lösningar så att proteiner fälls ut och sjunker till botten i genomskinliga provrör. Blandningar av lösningsmedel och urin separerar när saltlösningar tillsätts som till exempel ammoniumacetat.

– I den vial som vi sätter i analysinstrumentet finns en ren lösning med de substanser som har separerats från provmaterialet. Så gör man för att kunna beräkna koncentrationen av ämnet som ska analyseras, meddelar Marta, i ett röstläge en bra bit över vanlig samtalsnivå.

Det surrande och brummande ljudet av fläktar, motorer och vakuumpumpar kräver att närvarande höjer sina röster för att höras.

När så all data från en analys ritas upp på skärmen är det med en kemists yrkesterminologi som Marta beskriver arbetet.

– När analysen är klar får jag en lista med beräknade koncentrationer, resultatet ritas upp i ett kromatogram.

Ett kromatogram illustrerar analysen i form av kurvor med toppar och dalar som vågorna i en EKG-profil.

– Genom att studera kromatogrammet kan jag se om upparbetning och analys har gått rätt till men även vilken koncentration av analyten som finns i provet.

När är jobbet som bäst?

– När jag har mycket att göra och dagen är fylld med uppgifter. Allt flyter på, instrumenten fungerar bra, alla lösningar som behövs för upparbetning finns i laboratoriet. Alltså när det är flow på labb, då är det här jobbet det bästa jag kan tänka mig.

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats.