Rebecka Teglind skriver på en tavla
Foro: John Henzlert
mer

Rebecka Teglind, rättsmedicinsk assistent

En rättsmedicinsk assistent har som främsta uppgift att assistera rättsläkare vid obduktioner. För Rebecka Teglind handlar arbetet mycket om ödmjukhet och respekt för döden och att kunna förvalta ett stort ansvar som en del av rättskedjan.

Mitt bland Karolinska institutens tegelbruna byggnader ligger rättsmedicinska enheten i Stockholm. I ett ljust sammanträdesrum möter vi Rebecka Teglind som är klar med morgonens sysslor. Hon är en av nio rättsmedicinska assistenter som jobbar på Rättsmedicinalverkets största rättsmedicinska enhet.

Rebecka Teglind i ett konferensrum

Foto: John Henzlert

För Rebecka Teglind börjar dagen ganska tidigt. Hon och kollegorna är på plats klockan sju på morgonen för att registrera avlidna människor och förbereda för dagens obduktioner.

– Vi är först på plats och är de som möter de avlidna först. Jag ser till att allt är iordningsställt så att allt kan sättas igång när rättsläkarna kommer, säger Rebecka Teglind.

Varje dag är en rättsmedicinsk assistent med om cirka tre obduktioner. De arbetar tillsammans med samma läkare under dagens alla obduktioner men kan nästa dag arbeta med en annan rättsläkare. Rättsmedicinska assistenterna är de första som öppnar kropparna och bildar ett team vid obduktionen där samspelet är betydelsefullt.

– Den rättsmedicinska assistenten är den första som ser kroppen. Vi måste vara uppmärksamma på hur människan har avlidit och får stort förtroende från rättsläkarna. De olika obduktionerna planeras dagen innan så att vi vet vilka fall som är aktuella under dagen. Ju bättre förberedda vi är desto bättre kan vi bistå läkaren.

Rebecka Teglind med vattenslang

Foto: John Henzlert

Rebecka visar runt i obduktionssalen som ekar tom och är städad efter förmiddagens obduktioner. Det är en stor lokal med rostfria metallbord och vitt kakel på väggarna vilket ger lokalen ett ljust och luftigt intryck. Solen strömmar in via stora fönster.

– Myten är att vi skulle vara brutala avstängda människor i ett mörkt bårhus. En vanlig fråga jag får är om arbetet är äckligt? Men det är det inte, för mig är det bara människor som inte lever.

För att klara jobbet gäller det enligt Rebecka att vara samarbetsvillig, strukturerad och bra på att kommunicera. Jobbet är ganska fysiskt krävande, så det är en fördel att vara i bra fysiskt form. Rebecka berättar även att hon kan bli berörd av vissa fall.

– Dödsfall hos barn och spädbarn är extra tragiskt och ger en tankeställare om hur skört livet kan vara. Men man måste förhålla sig neutral och det gäller att hålla en hög kvalitet. Oftast pratar vi av oss i fikarummet och stöttar varandra vid svåra fall. Jag kan också bearbeta saker när jag kommer hem. Men det hänger inte kvar alltför länge, man vet vad jobbet innebär.

Jobbar också i bårhuset och med utredning

Förutom att jobba med obduktioner jobbar de rättsmedicinska assistenterna också i bårhuset och med att utreda och ta fram bakgrundsinformation inför rättsmedicinska dödsfallsutredningar.

– I Stockholm är vi organiserade så att några jobbar i bårhus, några jobbar i obduktionssal och några jobbar med utredningar. Vi roterar och jobbar en vecka på varje funktion. Det är bra då jobbet är så fysiskt och mentalt krävande.

På bårhuset handlar arbetet om att iordningsställa kroppar och kvittera ut kroppar som ska hämtas av begravningsbyråer. De rättsmedicinska assistenterna dubbelkollar att identitet finns och stämmer, mäter och väger, klär av kropparna och förbereder dem för obduktion som oftast sker dagen efter.

När kropparna kommer tillbaka från obduktionssalen så färdigställer vi kropparna, vi tvättar och syr ihop så att de ser ut som de gjorde när de kom in till oss. Ibland är de faktiskt i bättre skick när de kommer härifrån än när de kom hit.

De rättsmedicinska assistenterna kommer från olika delar av vårdyrket och har breda kompetenser, vilket är uppskattat bland rättsläkarna. De flesta är sjuksköterskor, undersköterskor eller mentalskötare. Rebecka har dock en liten annan bakgrund då hon är utbildad till forensisk antropolog.

– Jag har alltid varit intresserad av det rättsliga och funderade ett tag på att bli polis. Men jag ville inte jobba helger och kvällar. Jag blev intresserad av det forensiska arbetet och kom in på en rättsantropologisk utbildning i England.

Vad är det bästa med att jobba som rättsmedicinsk assistent?

– Jag är extremt stolt att vara en del av rättskedjan. Det är meningsfullt och jag känner en stor yrkesstolthet. Arbetet är utvecklande, ingen dag är den andra lik. Man skulle kunna tro att man blir avtrubbad att jobba med döda, men vi måste alltid vara ödmjuka. Det är människor vi arbetar med som har anhöriga som alla andra.

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats.