Artbestämning
mer

Mänskligt eller inte?

2018-07-13

Ibland hittas skelettdelar i skog eller mark, och i många fall är det svårt att avgöra om benen är av mänskligt ursprung eller inte genom att bara titta på dem. Genom att rena DNA från vävnad kan Rättsmedicinalverket ge svar på frågan om ursprung.

Andreas Tillmar, docent i rättsgenetik och Barbara DellAmico, medicinsk biolog som jobbar vid Rättsgenetiska laboratorieenheten i Linköping ger svar på ett par frågor om hur artbestämning går till.

I vilka sammanhang efterfrågas artbestämning av Rättsmedicinalverket?

Artbestämning efterfrågas av polis och rättsmedicin bland annat när man hittat kvarlevor som till exempel skelettdelar eller mjukvävnader och där man är osäker på om dessa är av mänskligt ursprung.

Antalet frågeställningar där metoden kan användas har ökat sedan den infördes 2007, och   används idag också vid utredning av förmodade jaktbrott eller andra brott där djurarter kan vara inblandade, exempelvis tidelag.

Hur fungerar det rent praktiskt att artbestämma vävnad?

För att artbestämma vävnad renas först DNA:t från vävnaden. Vävnadsprovet behandlas då med olika kemikalier för att få ut DNA:t från cellerna och DNA:t separeras därefter från icke-önskat material, till exempel proteiner och annat cellmaterial. Slutprodukten är rent DNA i en lösning. Metoden fungerar för alla prover oavsett artursprung.

Efter att ha renat DNA:t kopieras sedan de DNA-sekvenser som man är intresserad av upp via en process som kallas Polymerase chain reaction (PCR). Detta för att få ett tillräckligt stort kopieantal för den efterföljande DNA-sekvenseringen.

För DNA-sekvenseringen nyttjas en teknik som kallas pyrosekvensering. I detta moment erhålls själva DNA-sekvenserna från det okända provet. De erhållna DNA-sekvenserna söker vi sedan med i referensbibliotek som innehåller referenssekvenser för människa och andra däggdjur .

Hur kommer man fram till vilken art det handlar om?

Genom att söka med den framtagna DNA-sekvensen i vår egna eller publika referensdatabaser så erhålls en träff mot den art som vävnadsprovet har sitt ursprung ifrån. Vår egen referensdatabas innehåller DNA-sekvenser från alla normalt förekommande däggdjur i Skandinavien. Får vi inget svar där kollar vi i andra publika referensdatabaser. Sammantaget innehåller publika referensdatabaser DNA-sekvenser från i princip alla däggdjursarter som finns på jorden.

Kan man säkert skilja mellan alla arter?

Vi har via valideringar och tester undersökt metodens teoretiska möjligheter av att urskilja olika däggdjursarter, och dessa visar att man  kan skilja på de flesta arter på artnivå. I ett mindre antal fall har dock närbesläktade arter samma referenssekvenser, men då får man i alla fall reda på vilket släkte som vävnadsprovet härstammar från.  Man kan dock inte använda metodiken för att skilja på individer som tillhör samma art.

Kan ni ge några exempel på artbestämningar som har gjorts och vad de har visat?

  • Ett mumifierat öra som hittades i samband med en husrenovering. Polisen ville utesluta mänskligt ursprung, och örat visade sig komma från en gris
  • En rad skelettben med mänskligt ursprung
  • Skelettben funna vid grillplats i samband med eftersök av försvunnen person. Benen visade sig tillhöra nötdjur respektive gris
  • Skelettdel från säl funnen i skärgården (misstanke om mänsklig skelettdel)
  • Tass/ram från björn, där polisen misstänkte att det rörde sig om en hand från en primat (apa)
  • Saliv från älg (https://www.expressen.se/nyheter/sa-dodade-algen-agneta/)
  • Spermier från hare (misstanke om mänskliga spermier funna vid plats för misstänkt våldtäktsförsök)
  • Flera fall av blodspår i slaktbod
  • Prov från misstänka tidelag
  • Mjukvävnader (lever, njure mm) funnen i plastpåse vid lekplats

Pågående projekt för ökad precision

Inom Rättmedicinalverket pågår för närvarande ett projekt där metodansvariga Barbara DellAmico arbetar med att flytta över metoden till en ny plattform för DNA-sekvensering. Det är en så kallad nästa generations sekvenseringsteknik (NGS) som kommer att ge en ökad precision för en större grupp av djur (förutom däggdjur även fåglar, fiskar, reptiler mm), ökad känslighet samt en ökad möjlighet att detektera alla arter i ett prov som innehåller celler från flera arter (vilket förekommer till exempel i fall med misstänkt tidelag, fall med bitmärken, artidentifiering i mat med mera).

Mer om metoden

Den metod som vi nyttjar idag har vi själva utvecklat för ett antal år sedan. Läs mer om metoden här: (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17331687) samt (https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/24358309).

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats.