mer

Ny studie problematiserar frågan om medicinska åldersbedömningar men tillför ingen ny kunskap

2018-11-01

Rättsmedicinalverket följer noga den vetenskapliga utvecklingen kring medicinsk åldersbedömning och eftersträvar en transparens kring våra metodval. Eftersom den här vetenskapliga artikeln har lyfts fram i media vill vi nu kommentera den.

Rättsmedicinalverket har tagit del av ”Error rates for unvalidated medical age assessment procedures”, Mostad och Tamsen 2018, som presenterar en statistisk modell för att uppskatta klassificeringsnoggrannhet för åldersbedömning utifrån knä- och tandmognad, motsvarande de indikatorer RMV använder för bedömningar av ålder angående 18-årsgränsen i asylärenden.

Användning av knä- och tandmognad för bedömning av ålder är båda metoder som individuellt har undersökts i flera oberoende studier. Enligt litteraturen så är medelåldern för att ha uppnått moget knä respektive mogen tand över 18 år för båda dessa indikatorer, vilket innebär att då knä-/tandmognad används var för sig, så kommer färre barn att bli klassificerade som vuxna, dock med effekten att fler vuxna blir felklassificerade som barn.

Artikeln ”Error rates for unvalidated medical age assessment procedures” är ur akademisk synpunkt intressant då man utifrån olika antagande försöker modellera metodens säkerhet, men det är inte lämpligt att utifrån sådana modeller dra några skarpa slutsatser om RMV:s modell för medicinska åldersbedömningar. Det genomgående problemet med, och även anledningen till, behovet av medicinska åldersbedömningar är att åldern på de som genomgår undersökningarna är okänd. Modellen som används i artikeln kräver dock att författarna gör antaganden kring kronologisk ålder (de undersökta personernas egentliga ålder) på de som undersöks, vilket är problematiskt då den sanna åldern på de som genomgår undersökningen inte är känd.

Något som också är värt att nämna i sammanhanget är att i RMV:s metod för åldersbedömning bedöms både knä- och tandmognad av två radiologer respektive tandläkare, vars bedömningar är oberoende av varandra. Båda bedömningarna måste vara samstämmiga i att kroppsdelen uppnått slutstadium för att den ska betraktas som så i bedömningen om ålder. Detta steg beaktas inte i den modell som presenteras i Mostad och Tamsen 2018.

Som RMV ständigt betonar finns det ingen metod som exakt kan bedöma en persons ålder vilket avspeglas i de utlåtande om ålder som avges. Studier som tillför ny kunskap inom området redovisar hur olika kroppsdelars mognadsstadier samvarierar med ålder. Beträffande åldersbedömning utifrån magnetkameraundersökning av knä undersöktes denna metod senast av Socialstyrelsen som även släppt en rapport på området ”Om magnetkamera vid bedömning av ålder – En studie av validiteten i radiologisk undersökning”.

”Error rates for unvalidated medical age assessment procedures”, av Mostad och Tamsen 2018 är en intressant artikel som problematiserar frågan i ett akademiskt sammanhang, men den tillför ingen egentlig ny kunskap beträffande hur knä och visdomstand förhåller sig till kronologisk ålder.