Hoppa till innehåll Hoppa till sidfoten
Katarina Howner
Katarina Howner, rättspsykiater och expert på psykopati vid Rättsmedicinalverket.
mer

Självskattning kan bidra till rätt diagnos på psykopati

2020-07-15

En forskningsrapport för Kriminalvården skriven av medarbetare på Rättsmedicinalverket visar att det finns flera sätt att klassa psykopati.
- Det är viktigt att ha bra modeller för bedömning och sedan hitta rätt behandlingsform för att minska återfall i brott, säger Katarina Howner, rättspsykiater och expert på psykopati.

Sedan 2014 har forskningsprojektet, Från gen till hjärna, studerat olika sätt att klassificera en person med psykopatiska drag.
– Vi ville bland annat undersöka hur bra de olika modeller och instrument fungerar som finns för att beskriva psykopati, säger Katarina.

Varför behöver psykopati studeras?

– Därför att personer med mycket psykopatiska drag har ökad risk att återfalla i kriminalitet. Det är en liten andel återfallsförbrytare som står för en hög andel av våldsbrotten i Sverige, där de psykopatiska dragen är utmärkande. Om vi bättre kan klassificeras dem för att kunna inrikta rätt behandlingsform kan detta leda till minskning av återfall i brott och det är mycket värt för alla parter.

Från gen till hjärna visar att det finns olika modeller som kan användas för att klassificera personer med psykopati och att dessa till viss del kompletterar varandra.
Katarina Howner förklarar att i projektet undersöktes tre olika modeller för att beskriva psykopati. Dels den vanligaste modellen, the Psychopathy Checklist, PCL-R, men också två nyare modeller, CAPP och TriPM. En viktig fråga för studien var om de svenska översättningarna av CAPP och TriPM är bra. CAPP undersöktes med hjälp av personalskattning medan TriPM mättes via självskattning.

Självskattning fungerade

– Vi ville bland annat studera om självskattning som görs av en intagen, står sig mot den skattning som en specialist gör med hjälp av PCL-R-modellen.

Det visade sig att det gjorde den. Forskningspersonernas egna uppfattning om sina psykopatiska drag mätt med självskattningsinstrumentet TriPM, överensstämde väl med den expertskattning via PCL-R som genomfördes.
Studien fångade även upp att en hög andel intagna hade adhd-diagnos och fick medicin för det. En tredjedel av de studerade deltagarna uppgav att de hade blivit diagnostiserade med adhd och 14 procent medicinerade för det.

– Det man också kan ta med sig från den här studien är överlappet mellan adhd och psykopati, att det finns flera likadana symptom i båda diagnoser. Det gör att man måste vara noggrann när man undersöker och diagnosticerar de här individerna. Ibland är det fråga om samsjuklighet men ibland kan det vara så att den ena problematiken faktiskt förklarar det mesta av individens symtom.

På vilket vis sammanfaller vissa symtom på adhd med psykopatiska drag?

– Saker som kan förena är brist på impulskontroll, man är på språng, söker kickar och behöver hela tiden stimuli. Där finns en oräddhet och man kastar sig in i situationer ganska obetänksamt. Men det finns viktiga skillnader, som till exempel hyperaktivitet och koncentrationssvårigheter vilket kännetecknar adhd men inte alls utmärker psykopati. Och tvärt om, brist på empati som är ett kärnsymtom vid psykopati, är inte alls utmärkande för adhd.

Finns det mer som är värt att lyfta fram kring slutsatsen i studien?

– Ja, att PCL-R-modellen kanske inte behöver vara det enda verktyget och modellen för att klassa psykopati. De andra modellerna verkar också fungera. Det är bra med komplement som till exempel kan visa förändring i tillståndet, något som inte PCL-R fångar, däremot CAPP-modellen.

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats.