Hoppa till innehåll Hoppa till sidfoten
vävnad vävnadsdonation hornhinnor hörselben hud hjärtklaffar donation tillvarata rättsmedicin donation
Väskan som används för att frakta hjärtklaffar för donation.
mer

Vävnadsdonation är en del av Rättsmedicinalverkets verksamhet

2020-11-05

Första veckan i november är donationsveckan. Cirka 25 procent av all donerad vävnad som förmedlas i Sverige för transplantation kommer från någon av Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska enheter.

Omkring 1 500 patienter i Sverige behöver årligen transplanteras med donerad vävnad. Rättsmedicinalverket (RMV) förmedlar hud till bland annat brännskadade och nya hjärtklaffar kan rädda liv. Vid kraftig synnedsättning på grund av sjukdom, kan donerade hornhinnor ge synen tillbaka. En annan typ av vävnad som tas tillvara är hörselben, som kan ge en person hörseln tillbaka vid sjukdomar i mellanörat.
På Rättsmedicinalverket arbetar Jesper Greby som donationssamordnare, och som titeln antyder är det han som samordnar donationsverksamheten på RMV.

Vad skiljer donation av vävnad från donation av organ?

Till skillnad från organ behöver inte vävnader vara försörjda med syresatt blod när de tas tillvara, vilket innebär att vävnadsdonation är möjlig även när andning och blodcirkulation har upphört. I samband med en rättsmedicinsk obduktion, som alltid utförs av RMV:s rättsmedicinska avdelning, är det därför möjligt att tillvarata vävnad för donation, berättar Jesper.

Vilka ärenden kan bli föremål för tillvaratagande av vävnad?

Det rör sig främst om bevittnade dödsfall eller dödsfall som uppdagats tidigt. Donationsoperationerna kan utföras upp till 72 timmar efter dödsfallet. Men för att vävnadsdonation från avliden ska vara möjlig måste blodprov tas på någon av våra sex rättsmedicinska enheter i landet inom 24 timmar efter att dödsfallet har inträffat.

Hur tar RMV reda på om en avliden vill donera vävnad?

Det första vi gör är att kontrollera donationsregistret. Har de sagt nej där går vi inte vidare. Har de sagt ja vet vi att den avlidne är positivt inställd till donation. Men vi ringer ändå anhöriga eller närstående och informerar. Då har anhöriga möjlighet att ge ny information som till exempel att personen ändrade sig den sista tiden och då gör vi inget mer.
När det gäller personer som inte finns i donationsregistret ringer vi också anhöriga eller närstående och frågar vad den avlidne kan ha tyckt. Sammanfattningsvis vill jag säga att det är den avlidnes vilja som gäller, men säger anhöriga blankt nej så lyssnar vi givetvis på det.

Vad skulle krävas för att Rättsmedicinalverket skulle förmedla ännu mer vävnad än vi gör idag?

Den enskilt största orsaken till att inte mer vävnad tillvaratas är kravet på blodprovstagning inom 24 timmar från dödstidpunkten. Får RMV i ett tidigt skede kännedom om dödsfall där vi ska göra rättsmedicinsk obduktion eller att fler avlidna brådskande förs in till någon av våra enheter, så skulle antalet donatorer kunna öka. Vilket beror på att fler blodprover då kan tas inom 24 timmar.
En annan omständighet som också skulle leda till fler vävnadsdonationer skulle vara att RMV ges juridisk möjlighet att ta blodprov upp till 48 timmar efter dödstidpunkt. Men för att det ska bli möjligt krävs en ändring av EU:s direktiv.

Vem ansvarar för att kontakta RMV så att vi får kännedom om ett dödsfall i tid?

Det ligger ett stort ansvar på att polisen ger oss information tidigt om att det finns en nyligen avliden. Då kan man komma igång med en donationsutredning i ett tidigt skede.

Hur ska den göra som vill donera vävnad och organ när den har avlidit?

Man ska på något vis göra sin vilja och inställning till donation känd. Prata till exempel med närstående eller anmäl dig som donator i donationsregistret på Socialstyrelsens webbplats.

Cookies

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse av vår webbplats.