Medarbetare på RMV bakom bok om massidentifikation med DNA
2021-09-13Daniel Kling och Andreas Tillmar arbetar på den rättsgenetiska enheten på Rättsmedicinalverket (RMV). De och två andra internationella experter har skrivit boken ”Mass identification - Statistical methods in forensic genetics”. Boken handlar om att med hjälp av DNA identifiera kroppar efter olyckor och katastrofer.
– Massidentifikation används egentligen så fort vi har fler än en omkommen. Då blir det alltid fråga om en form av massidentifiering. Sådana händelser kan vara till exempel en bilolycka med flera omkomna och det arbetar vi med här på Rättsmedicinalverket varje år, berättar Andreas Tillmar, teknisk molekylärbiolog.
Massidentifiering används vid olyckor och katastrofer
Den nya boken (av Daniel Kling, Andreas Tillmar, Thore Egeland och Lourdes Prieto) vänder sig till de som verkar inom fältet DNA-identifiering. Boken redogör bland annat för hur man kan använda DNA-databaser och metoder för statistiska beräkningar vid massidentifiering.
Klicka här för att läsa mer om boken och se omslagets framsida
– Massidentifiering används som sagt vid olyckor och katastrofer, till exempel flygplansolyckor eller som efter tsunamin i Sydostasien 2004. Men metoderna vi beskriver i boken kan också användas vid identifikation av enskilda personer, till exempel en kropp som har legat död en tid ute i naturen, säger Daniel Kling, teknisk biolog.
En bred presentation av ämnet
– Vår bok är en presentation av ämnet, en form av lärobok för den som är i fältet och ska arbeta med identifikation av avlidna. Boken lämpar sig inte särskilt väl för de som inte redan är insatta i rättsgenetik. I boken fokuserar vi på de statistiska metod- och beräkningsdelarna mer än teknisk analyser som sker i labbet. Själva arbetet går ut på att identifiera de kroppar (eller kroppsdelar) som har hittats. Det görs med hjälp av biologiskt material från referensfamiljer som har släktband till de döda och saknade efter händelsen, säger Daniel Kling.
Boken beskriver bland annat statistiska metoder och beräkningsmodeller som fungerar även om det biologiska grundmaterialet är skadat och DNA-strängarna är nedbrutna och trasiga.