Rättsmedicinalverkets riktlinjer vid riskutredning inför prövning av omvandling av fängelse på livstid



Bakgrund

 

Enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelse på livstid får en person som har dömts till fängelse på livstid ansöka om omvandling av straffet till ett tidsbestämt straff. En sådan ansökan får göras när den dömde har avtjänat minst tio år av livstidsstraffet.  En ny ansökan får göras tidigast ett år efter det att ett beslut om avslag har vunnit laga kraft. Ansökan ska prövas av Örebro tingsrätt. Örebro tingsrätts beslut får överklagas hos Göta hovrätt.

Rätten ska väga samman vad som framgår av den ursprungliga domen och hur lång tid den dömde har avtjänat. Vidare ska rätten värdera den dömdes skötsamhet under verkställigheten och om han eller hon har medverkat till sin återanpassning i samhället. Rätten ska i prövningen också väga in risken för återfall i brottslighet av allvarligt slag. En riskutredning med utlåtande med riskbedömning får begäras in av rätten från Rättsmedicinalverket. Det är inte nödvändigt för rätten att begära en riskutredning vid varje ansökningstillfälle om rätten anser att det är uppenbart obehövligt. Rätten får begära ett yttrande från Socialstyrelsens rättsliga råd över en riskutredning.

Rättsmedicinalverket har beslutat föreskrifter och allmänna råd om riskutredning inför prövning av omvandling av fängelse på livstid (SOSFS 2006:16).

 

Fördelning av riskutredningar

 

En särskild förteckning om fördelning av riskutredningar inom Rättsmedicinalverket finns i bilaga till Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd. Det kan finnas skäl att göra avsteg från denna förteckning. Avsteg kan motiveras av ärendebelastning och geografiska/ praktiska skäl i ett visst ärende. Ett avsteg beslutas i samråd av avdelningscheferna. Ärenden som kan antas vara av principiell natur eller av större vikt skall alltid anmälas till generaldirektören.

 

Tidsåtgång för riskutredningen

 

I normalfallet bör en riskutredning genomföras inom tre veckor. Bedöms riskutredningen ta längre tid bör avdelningschefen vid den rättspsykiatriska avdelningen, efter samråd med utredarna i ärendet, ta kontakt med rätten.

 

Plats för riskutredningen

 

Det är Kriminalvården som beslutar om var riskutredningen ska genomföras. Samråd sker mellan Kriminalvården och den rättspsykiatriska avdelningen om när utredningen ska inledas.

Om riskutredningen genomförs vid en kriminalvårdsanstalt är det viktigt att Rättsmedicinalverket kontaktar Kriminalvården i god tid så att förutsättningarna för att genomföra utredningen är så bra som möjligt. Utredarnas resor till och från kriminalvårdsanstalten samt eventuellt uppehälle bekostas av Rättsmedicinalverket.
Vissa av de dömda kan komma att delta i riskutredningen under ordinarie permissionsgång. Kriminalvårdens villkor för att den dömde ska delta i riskutredningen på egen hand framgår av permissionsbeslutet. Kopia på permissionsbeslutet bör begäras från Kriminalvården.

I undantagsfall kan det vara lämpligt att den dömde vistas vid den rättspsykiatriska avdelningen under den tid som riskutredningen tar. I sådana fall ansvarar Kriminalvården för bevakningen av den dömde. Rättsmedicinalverket eller den som har kontrakterats av verket att genomföra riskutredningen har inte rätt att hindra den dömde från att avvika. Villkor för den dömde vad gäller möjligheter att telefonera, att skicka och ta emot brev etc. beslutas av Kriminalvården.

I något fall kan en annan lokal än kriminalvårdsanstalt eller rättspsykiatrisk avdelning vara mer lämplig plats för utredningen, t.ex. en frivårdsenhet.

 

Arbetsgång vid riskutredningen

 

Som huvudregel bör riskutredningen utföras av ett tvärprofessionellt utredningslag bestående av läkare, psykolog och forensisk socialutredare samt i förekommande fall representant för omvårdnadspersonal.

Den rättspsykiatriska avdelning som ska utföra riskutredningen kan kontraktera externa utredare.

Inom utredningslaget bör utses en utredare som ska ansvara för den slutliga utformningen av utlåtandet med riskbedömning (huvudförfattare). Det kan vara lämpligt att huvudförfattaren utses utifrån ärendets karaktär.

Vid mer tidskrävande eller komplicerade riskutredningar kan det vara av värde att en av utredarna har ett särskilt ansvar för planering och genomförande.

Då utredningslaget satt sig in i ärendets karaktär, kan utredarna själva bedöma hur många utredare som behövs och från vilka professioner. Av säkerhets- och rättssäkerhetsskäl bör det minsta antalet utredare vara två.

Utredarna bör under hela arbetet fokusera på det slutliga resultatet, riskbedömningen, och avpassa arbetet utifrån vad som behövs för att genomföra den så väl som möjligt.

Riskutredningar hanteras i Rättsmedicinalverkets ärendehanteringssystem, PsykBase.

Den vars personuppgifter behandlas skall enligt personuppgiftslagen (1998:204) informeras.

 

Utformning av utlåtande med riskbedömning samt delutredningar, m.m.

 

Utlåtande med riskbedömning

Utlåtandet med riskbedömning utgör en syntes av medicinsk-psykiatriska, psykologiska, sociala och omvårdnadsrelaterade aspekter som är relevanta för bedömning av risken för återfall i brottslighet. Dessa aspekter kan presenteras i delutredningar. 

De metoder som används vid riskbedömningen ska vara godkända av Rättsmedicinalverket och anges i utlåtandet. Metoder som är godkända anges i bilaga till dessa riktlinjer. Poäng på checklistor bör inte anges i utlåtandet.

Den dömde bör genomgående benämnas med efternamn. Information från referenter ska användas med omdöme.
Utlåtandet bör skrivas kort och koncentrerat och inte belastas med detaljer utan betydelse för bedömningen. De uttalanden som görs ska vara baserade på tillräcklig kännedom och så formulerade att den dömde och domstolen kan förstå förhållandena och värdera innebörden av bedömningen. Det ska framgå varifrån man hämtat de uppgifter som utlåtandet är baserat på.

Utlåtandet med riskbedömning är ett myndighetsbeslut eftersom det är Rättsmedicinalverket som har fått uppdraget att utföra utredningen. Beslut fattas enligt verkets centrala arbetsordning. Varje utredare som deltar i beslutet har rätt att avge avvikande mening.

Medicinsk-psykiatrisk delutredning

Den medicinsk-psykiatriska delutredningen bör fokusera på att beskriva sådana risk- och skyddsfaktorer för brottslighet som har sin grund i eventuell förekomst av tidigare och aktuell psykisk ohälsa, missbruk/beroende av alkohol och/eller droger samt somatiska sjukdomar och eventuell psykisk påverkan av dessa. Vidare bör delutredningen behandla andra faktorer som kan vara av psykobiologisk grund, t.ex. impulsivitet. Relevanta diagnoser enligt DSM-IV utifrån den medicinsk-psykiatriska delutredningen bör redovisas. Om risk för återfall i brottslighet konstateras, skall det lämnas förslag till åtgärder för att minska risken.

Psykologisk delutredning

I den psykologiska delutredningen bör psykologiska aspekter på risk- och skyddsfaktorer för återfall i brottslighet beskrivas. Psykologiska aspekter kan utgöras av personlighetsrelaterade faktorer såsom realitetsanpassning, stresskänslighet, förmåga till socialt samspel, insikt och affekt- och impulskontroll. Faktorer som sammanhänger med den dömdes förmåga att klara sysselsättning och vardagsliv, t.ex. intellektuella resurser samt läs- och skrivförmåga, kan också belysas. Om det är av betydelse för riskutredningen kan tidigare psykologutredningar refereras. Relevanta diagnoser enligt DSM-IV utifrån den psykologiska delutredningen bör redovisas. Psykologen ansvarar för val och genomförande av eventuella psykologiska testmetoder i den psykologiska delutredningen. Om risk för återfall i brottslighet konstateras, skall det lämnas förslag till åtgärder för att minska risken.

Social delutredning

Den sociala delutredningen bör huvudsakligen fokusera på de risk- och skyddsfaktorer för återfall i brottslighet som sammanhänger med den dömdes sociala omständigheter före och efter livstidsdomen. Dessa faktorer kan gälla missbruk, tidigare kriminalitet, sociala förhållanden och relationer. En genomgång bör göras av hur den dömde i tidigare situationer har använt sig av våld. Den dömdes tid i anstalt bör beskrivas med avseende på t.ex. skötsamhet, permissionsgång samt deltagande i programverksamhet. Det är lämpligt att göra en gärningsanalys för det eller de brott som ledde till livstidsdomen. Relevanta diagnoser enligt DSM-IV utifrån den sociala delutredningen bör anges liksom den globala funktionsförmågan (GAF). Om risk för återfall i brottslighet konstateras, skall det lämnas förslag till åtgärder för att minska risken.

Riskutredning ur omvårdnadsperspektiv

Den riskutredning som utförs av omvårdnadspersonal bör beskriva risk- och skyddsfaktorer för återfall i brottslighet med betoning på bland annat socialt beteende och förmåga att klara vardagliga uppgifter.
 
Bilaga

För att utföra en kvalificerad riskbedömning krävs såväl en klinisk avvägning som skattningar enligt strukturerade metoder. Forskningen kring strukturerade riskbedömningsmetoder utvecklas, vilket gör att förutsättningarna för val av metod förändras. De metoder som används vid riskbedömningen ska vara godkända av Rättsmedicinalverket. Följande metoder för riskbedömning är godkända:

  1. Psychopathy Checklist – Revised (PCL-R
  2. Historical, Clinical and Risk-20 (HCR-20)
  3. Sexual Violence Risk-20 (SVR-20)
  4. Spousal Assault Risk Assessment (SARA)
  5. Violence Risk Appraisal Guide (VRAG) (används som komplement till HCR-20)
  6. Static-99 (används som komplement till SVR-20)
  7. LSI-R (Level of Service Inventory-Revised)


Uppdaterad: 2010-02-08

Skriv ut